Sydnorge i augusti 2018.
som markerar läget.|
|
så ni slipper vårt pladder inne i bilen. Men det kan ju hända att jag missat det också så bortse från våra kommentarer. |
|
Jag vet inte varför det ibland blir fel ordning på mina video, men än är det då mina videofilmer som kommer upp. Jag hittar inget fel på kodningen eller om det är i min dator det slår slint. |
Liksom tidigare resor skulle vi först direkt till Stockholm och Vällingby där vi hade övernattning hos barnbarnet Emils morföräldrar.
Men först skulle vi förbi Norrtälje där vi passade på att hälsa på goda vänner där Linnea varit barndoms och skolkamtar med Inger.
Men först blev det ett stopp vid Vedabron eller Höga Kustenbron som den också kallas.
Det var väl då jag upptäckte att jag glömt min lilla kamera. Det var inte bra så vad skulle man göra med 20 mil hem.
Jo jag fick ställa in mig på att fota resan med mobilen och systemkameran, fast den är lite jobbig att fota snabbt med tycker jag.
Sedan kom jag på att Anders skulle ned dagen efter. För att vara säker på att kameran var hemma ringde jag Maria som kollade, och jodå den hängde på sin krok i kontoret.
så efter ett telefonsamtal till han ordnade vi så att han skulle hämta kameran hemma på Västerslätt.
Resan gick fint och vi gjorde nästa stopp vid Tönnebro där vi köpte te och kaffe samt en bulle och kaka, smörgås hade vi med oss och jag tankade.
Sedan blev det äventyr, efter att ha haft fint väder och lite trafik började mörka moln hopa sig och så kom en åskskur före Uppsala.
Men regnet upphörde lika fort som det började och det gick att köar lite fortare.
På mindre vägar kom vi till Norrtälje och fick fika lite men inte minst prata med Linnea som idag är sjuk.
Så det var väl värt en liten omväg till dem och vi fick även träffa ett av deras barn med fästmö, tänk vad de små liven växer och blir stora. Det var ju inte så länge sedan det var småbarn som sprang runt benen.
Vi var tvungna att åka vidare och som man ser på videon fick vi lite regn och åska på väg in till Stockholm, men lite trafik in till stan, däremot stod trafiken tidvis still på väg ut från Stockholm då det var fredag kväll.
Det gick bra att hitta fast det var vägarbeten lite överallt och enligt min GPS körde jag ute i det gröna.
Roligt att få träffa Pitkänen igen och de bjöd på god middag och trevligt samtal.
Däremot när vi gick isäng i källaren på deras extrasäng/bäddsoffa så uppmuntrade det inte till sexuella aktiviteter, DEN KNARRADE i metallfjädrarna. :-)
Men värst var värmen fast jag sov ändå gott under natten.
Upp ganska tidigt och gjorde kaffe, sedan kom Inger upp och drack sitt te ute i trädgården där solen nu värmde skönt.
Till slut kom värdfolket, ja Juha var uppe tidigt och hade åkt för att hämta sonen. När dem kom steg Anette upp och sedan dukades det fram värsta hotellfrukosten och det var bara att hugga in, det gjorde vi och jag åt som vanligt... på tok för mycket. Men när det är så gott så äter man. Ovisst när man får mat nästa gång.
Framåt lunchtid tackade vi för oss och sökte oss söderut genom storstan och det gick fint det med, det här skulle bli en av de lugnare dagarna och bara en kortare transportsträcka. Vid Kungens Kurva var det någon olycka eller fel på en bil som stod på vägkanten och det blinkade blått ljus så vägen blev lite smalare.
Sedan gick det fint att köra men ack så trist att bara ligga på motorvägen, fast det går ju fort när man ska från A till B.
Men har inte alla med släpvagn förstått att det är 80 km/h som gäller, här måste det till fler hastighetskontroller för det är skrämmande när folk ligger och kör runt 100-110 och en del ännu fortare. (Som den unga killen vid Östersund sista dagen på vår resa). (Videon är inbäddad i slutet av den här sidan)
Juha hade tipsat om en rastplats ungefär halvvägs till Jönköping och där stannade vi för en skön rast och kaffe.
Som bilden säger heter den "rastplats Herrbeta".
Efter att ha tankat vid Östgötaporten och lånat rastplatstoan fortsatte vi och passerade Brahehus slottsruin.
|
Sedan gick det fort sista biten fast Jönköping är lite strulig stad att köra i men vi kom fram till hotellet och checkade in.
Efter det tog vi bilen över till Tomas och Sara, det skulle kosta 160:-/dygn att stå i P-garaget som låg lika långt åt andra hållet så valet var enkelt, gratis på gatan utanför barnbarnen.
Vi gick över och förberedde i lokalen där vi efter dopen skulle äta och fika, när allt var i ordning gick vi iväg och Tomas ville ha nån konstig mat.
Sara var ute med andra så vi åt den Libanesiska maten i deras lägenhet och den gick faktiskt att äta, jag är bara rädd för att all sådan mat ska vara så kryddstark och det gillar jag inte.
Efter kaffe och att Sara kommit hem och Anders kom fram med min kamera gick vi tillbaks till hotellet.
Upp skapligt tidigt och in i duschen, men det tog tid att få upp varmvattnet, sedan vred jag ned trycket. Då blev det kallvatten och jag trodde att det tog slut så det var kallt att skölja och tvätta håret.
När jag sedan spolade av med högre tryck så återkom varmvattnet, man var tvungen att ha fullt öppen kran för varmvatten så jag sa det åt Inger. Men vad förväntar man sig då vi tagit ett budgetrum med en smal och en extrasäng, fast vi delade på den smala sängen och jag hade sovit gott.
Ned till frukosten och jag åt för mycket för min vikt, men det ingick ju i priset.
Sedan över till barnbarnen och jag fick i uppdrag att hämta tårtorna, fick adresserna och knappade in i min GPS som lade en rutt, Anders följde med på första stoppet och där strulade det, han skulle bara ha kontant betalt, så Inger fick leta upp en automat.
Tårtorna lastade och Anders gick iväg, vi körde till andra sidan stan men inte fanns det något konditori där, jag körde på gågata och övergångsställen men på adressen fanns ingenting.
Fick tag på Tomas och han beskrev och till slut fick jag rätt adress, det var bara en bit bort och jag hade nästan kört förbi.
Tårtor lastade och levererade till församlingssalen, bilen åter parkerad och alldeles utanför porten till Tomas. Det blev bra till nästa dag.
Vi träffade de andra och gick in i Sofiakyrkan, dopen gick fint och barnbarnen skötte sig fint fast Harry ville plaska i vattnet.
Vi blev 14 st. som delade på smörgåstårta och senare en god tårta och jag åt som vanligt för mycket.
|
Efter allt ätande gick vi hem med de nydöpta små till lägenheten där vi, vad är det ungdomarna säger? "Chillade".
Vi bara hade det lugnt och skönt tills klockan blev mycket och vi tog promenaden till hotellet.
Inger gick isäng, jag satt uppe och kopierade alla foton jag tagit till dator och USB-disk.
Jag sov gott även denna natt då jag var slutkörd av allt som hänt.
Upp i skaplig tid, ned till fjärde våningen för frukost, rummet låg på sjunde våningen med bedårande utsikt över bakgården och tak till någonting.
Vi smög undan två smörgåsar som vi skulle ha till förmiddagsfika någonstans efter vägen men å andra sidan hjälpte vi till med att bära undan vårt porslin till disken. När vi skulle upp var det kö till hissen och när den kom var den knökfull med asiater som skulle ned. Jag tror det var någon bussresa och alla skulle checka ut då så vi tog trapporna upp, hämtade våra färdigpackade väskor och nu fick vi plats i en tom hiss.
Lite bökigt att gå med väskorna men det gick och vi fick träffa de andra en stund och gratta Anders på födelsedagen innan vi gick ned till bilen och åkte iväg på vår resa.
Vi tog det lugnt och det gick fint att komma till målet som var Fjällbacka, men det blev en fikapaus på en rastplats som heter Saltkällan och ligger efter E6-an söder om Munkedal.
Men det var Fjällbacka vi skulle se och äta något i.
Och så blev det men först gick vi runt och klättrade på berget.
Det blev lite körande runt byn och kolla innan vi körde vidare.
Nu skulle vi tuffa på småvägar efter kusten upp mot gränsen där vi först skulle handla lite och tanka innan det blev stopp vid gamla Svinesundsbron.
Köpcentret Nordby var stort och det vänder sig till 99% norrmän som storhandlar och hamstrar öl och godis.
Det bor över 150 000 personer i Norge inom 50 kilometer från bron.
Jag tankade fullt och så köpte vi lite smått att ta med till fika och frukost, det blev även två glassar som vi tog med.
|
Men vi skulle vidare, dock inte till Bosse som blivit sjuk och inte var hemma så vi fick ta in på camping istället för att övernatta hos han.
Bosse är en gammal bekant jag har och vi har och det var synd att vi inte kunde ses när vi nu var i närheten. 2011 blev det inte heller tillfälle för mig att träffa Bosse.
Nu blev det E6 upp mot Oslo men vi svängde av innan och tog färjan över Oslofjorden, ett skönt avbrott att bara sitta ute och njuta av resan som tog en halvtimme.
Under vägen efter västkusten lade min GPS av, den tappade bort kartan så allt jag såg var den lila rutten och det blå strecket jag kört.
Men när vi kom in i Norge tog den in några gamla kartor jag hade men de var inte aktuella, ingen aning om hur gamla men säkert 20 år, däremot väldigt detaljrika.
Jag stannade på en rastplats och sedan kom den riktiga kartan igång igen och jag hittade rätt.
I Drammen skulle jag köra en ringled under jord där det finns en rondell med ett ägg i mitten
som håller upp taket.
Jo på campingen frågade värden om vi förbokat, men det hade vi inte så vi var tredje svenska paret som skulle tälta där den kvällen.
Det stämde för vi träffade ett annat par, två ungdomar Artur och Amanda från Kungsbacka som var ute på din första resa och det här var deras första tältnatt.
Vi gick isäng och under natten hörde jag hur någon eller något smög omkring och krafsade på tältduken. Något som sökte in i förgården där vi hade lite smått, dock inget av direkt värde men varje gång jag skulle kika efter försvann ljudet.
Jag somnade till slut och sov ganska gott på vår tjocka uppblåsbara säng men det blev lite svalt under småtimmarna.
En tidig morgon och jag tog en promenad på vägen utefter stranden, hittade en gångbro ut till en holme och solen gick upp över bergskammen.
Idag skulle vi köra via Rjukan till Lysebotn där vi tänkte hitta en stuga eller liknande för att tidigt nästa dag åka färjan efter Lysefjorden.
Det var en skön promenad även om jag mest strosade fram och det blev inte mer än 1,1 km.
På väg tillbaks mötte jag en polisbil som sakta körde genom campingen.
Tänkte då på nattens prassel i tältduken.
Tillbaks till tältet hade de andra vaknat, ungdomarna hade frusit under natten men de kunde ju hålla värmen på annat sätt än filtar.
Frukost och prat med grannarna och de hade också haft besök under natten men till slut kom vi fram till att gynnarna nog låg och guppade på vattnet.
Troligen var det svanarna som gick omkring och letade mat och matrester mellan tälten och det luktade nog bröd och ost från vårat tält.
Efter att ha plockat ned tältet och fått in allt i bilen åkte vi vidare straxt efter Artur och Amanda som skulle åka åt samma håll som vi så vi skulle hålla utkik efter varandra. (Men vi såg inte till dem igen kan jag avslöja.)
Nu höll vi oss till E134 och där var det en del vägarbeten men inget som direkt störde. I en by som heter Sauland svängde vi höger in på en liten väg som slingrade sig upp bland bergen och vi kom fram till Gaustabanen.
|
Första biten var skakig då rälsen inte var direkt rak men det gick bra ändå fast jag trodde flera gånger att vagnen skulle hoppa av skenorna.
Men jag funderade på när det skulle börja gå uppför och om hela resan skulle ske i en spiral, den skulle ändå ta 15 minuter.
När vi stannade och fick byta förstod jag hur det skulle gå till men andra delen var minst lika läskig.
Vi kom upp och fick gå igenom en korridor och längst bort stod en dörr öppen där man såg den blå himlen.
Stora stenblock låg som trappsteg och vi gick ända upp på taket och det var inte så lätt att ta stegen, men det var värre utför.
Men vi skulle vidare och åkte ned igen, sedan serpentinväg ned till Rjukan djupt nere i dalen.
Efter att ha kört sakta och tittat på byn kom vi till avtagsvägen som går till Vermok och Norsk Industriarbeidermuseum eller där Tungvattenfabriken en gång låg.
Vi körde över den smala hängbron och jag lånade toaletten i foajén. Sedan körde vi tillbaks över bron och stannade på en utsiktsplats där vi gjorde kaffe.
Klockan gick och vi körde över berg och genom dalar. Stannade och tankade i Åmot, på samma mack jag tankade hojen 2011.
Målet var Lysebotn där vi skulle övernatta, vi var bara tvungna att komma dit då jag bokat färjan morgonen därpå.
Dessa fjällstugor fanns det gott om och fina tak har de.
Campingen i Lysebotn kan jag inte rekommendera, såvida man inte är ungdom och vill sitta på puben där man även checkade in, ett rum skulle kosta 1300 NOK så det blev en tältplats för 220 NOK. Men när vi skulle köra ut och sätta upp tältet fick man inte det utan då skulle man parkera på parkeringen vid puben och sedan bära allt ut på gräsplanen, 100-300 meter och det ville jag inte då vi skulle iväg tidigt.
Så vi körde runt lite bland husvagnar och husbilar för att bestämma en plats i hörnet på husbilsparkeringen, den bestod av grovt grus men vi hade ju uppblåsbara sängen och tältet behövde inga pinnar annat än till linorna på förgården, dessa knöt jag fast i bilen som jag backat intill.
Jag sov då gott under natten även om det var lite livat från puben och ute på gräsplanen, så skönt att vi inte tältade där.
Det fanns en vädervarning för regn under natten och morgonen men jag tänkte att då slänger vi in tältet i en sopsäck så får det torka senare, men det kom inget regn under natten.
Den stora färjedagen, idag skulle vi börja med att åka katamaranfärjan efter Lysefjorden, en sträcka på ungefär 4 mil och skulle ta 65 minuter beroende på hur många strandhugg de måste göra beroende på hur många som skulle av och på. Jag tror vi angjorde tre ställen under vägen men färjan gick fort, der var fart på motorerna.
Efter att snabbt ha packat ihop tältet och allt annat i bilen körde vi fram de hundratal meter vi hade till kajen och vi blev först i kön.
Färjan kom i fjärran genom den dimma som låg över fjorden och jag var lite besviken för då skulle vi inte se så mycket av bergen.
Jag fick order om att backa ombord och krångla in bilen i ena hörnet, det var lite marigt att komma över kanten fast jag tog fart och kom ombord, med backspeglar backkamera och personal som var duktiga på att dirigera gick det enkelt.
Då hade några av de följande bilarna större problem.
Enligt uppgifter skulle det finnas både småvarmt och smörgåsar på färjan så tanken var att vi skulle äta frukost där.
Men inte hittade vi något ätbart, det fanns en kaffeautomat till skyhögt pris per kopp och personalen satte sig i ett eget krypin där de åt.
Det var ju en liten färja som tog 12 bilar som mest och jag kunde gå till våran bil där jag hämtade juice, hårdbröd och mjukost som vi åt till frukost medan jag gick ut och in för att titta och fotografera.
Jag väntade ju med spänning på att först få syn på Kjerag (Bolten) men den såg jag inte till, då var nästa sevärdhet Predikstolen och den kom fram mellan molnen så jag och en till kunde fotografera.
Vi kom fram till Lauvvik ungefär samtidigt som färjan från Oanes dit vi skulle åka, jag stod ju längst in och körde sist av men det stämde ganska bra för då hade alla andra bilar kört så jag drog på och körde upp, genade tvärs över spärrlinjer och över till kassan för nästa färja, det gick fort att betala och personalen på färjan vinkade på mig att bara köra ombord.
Jag fick köra upp på övre halvdäck till vänster och stanna i nedförsbacken i fören. (Välj satellitbild och zooma in) Så vi slapp vänta de 20 minuter som tidtabellen var då jag bokade första färjan.
Nu fick vi sitta kvar i bilen den korta tid färjeturen tog och sedan skulle vi inte köra så långt.
13 km körde vi till den fina rastplatsen och där kokade vi soppa och åt frukost, tittade på andra turister på MC som tältade där, husbilar och någon husvagn.
Där finns service för husbilar så vi passade på att fylla friskt kallt vatten i dunk och flaskor, Inger diskade upp gårdagens "porslin".
Mätta och nöjda körde vi vidare, vi skulle ju ända till Bergen för att ta in på hotellet i god tid så vi fick inte söla bort tiden.
En liten bit bort kom vi till Svandalsfossen, där stänkte vatten ut över vägen och vi stannade straxt bortom den och gick tillbaks, en trappa ledde under vägen och det stänkte vatten överallt.
Jag blötte upp mig helt och hållet så att efter fotograferingen fick jag klä av mig innan jag satte mig i bilen och körde vidare.
I Saudasjøen ett par km bort efter vägen hittade vi inget fikaställe så vi körde vidare till Sauda där vi frågade en kvinna om något café och hon tipsade om ett nyöppnat i centrum.
Där låg tidigare en sportaffär enligt Google men vi hittade en parkering nått hundratal meter bort och jag hade klätt på mig, det regnade så vi tog varsitt paraply och gick dit.
Kaffe för mig och Te till Inger och så något gott till det, OK det kostade lite men det var gott och han behövde säkert den inkomsten i det nyöppnade stället.
När vi var nöjda åkte vi vidare igen på småvägarna uppe bland bergen mot Bergen.
Här började det hetta till, om det nu kan det då man kommer till ett vattenfall över bilvägen.
Den heter Furebergsfossen och ser normalt ut som så här, länken går till en söksida på Google med bilder.
Det var läskigt att köra igenom och man visste ju inte hur vägen var, skulle bron hålla eller skulle man hamna nere i fjorden.
Som du förstår så kom vi över hela och torra fast bilen blev ju tvättad och det var bra.
Vi körde en bit till och kom till nästa färja, den mellan Årsnes till Gjermundshamn men så körde den en annan väg för att någon skulle till Varaldsøy
Resan in till Bergen gick fint och vi tog det lugnt men jag var trött och less, hungrig och...
Inte så mycket trafik men jag gjorde ett fatalt misstag. Tur att alla poliser var upptagna med dammraset som skett tidigare då E39 (eller är det E16, det finns olika uppgifter) stängdes.
(GPS fördämningen: 60.418986, 5.318970)
Tur vi ändrade oss tidigare och tog en kortare väg för eljest skulle vi ha varit där i närheten eller kommit till en stängd väg.
Men konstigt nog ser jag att vi körde just där då vi kört fel på väg till hotellet liksom när vi skulle ut ur Bergen så körde jag också fel och hamnade just där. Jag måste ha fått fel koordinater på dammen.
Jag har även uppgift om att det skedde längre upp i Åsane vilket kan stämma bättre.
Men mitt misstag var att jag körde obekymrat mot rött ljus, tur och tack till andra trafikanter som såg mig och undvek en olycka.
Vi kom fram till hotellet och checkade in men hon i receptionen var snorkig och otrevlig upplevde vi. Men rummet på 7:e våningen var fint och mysigt.
Inger ville direkt ut och äta men jag kände mig grymt skitig så det blev duschen för mig och här fungerade den fint med varmt vatten.
Sedan gick vi ut i Bergens nattliv.
Vi fick köpa varsin tallrik med mat från havet, från tältet nedanför, till halva priset 100 NOK/st då de skulle stänga och det var inget fel på räkorna eller laxen.
Jag blev mätt men det hade varit mysigare om vi kommit tidigare och fått sitta ute vid kajkanten och äta i solen.
Efter att ha strosat omkring lite gick vi tillbaks till hotellet och jag kröp isäng efter att ha tagit hand om dagens bilder och GPS-spår.
Nu var vi fria från tider att passa, förutom att Inger skulle jobba på tisdag efter helgen men inga färjor eller hotell att passa och det kändes skönt.
Men vi måste ju få se Bergen lite mer än nattens vandring så vi checkade ut från hotellet och nu var det en supertrevlig tjej bakom disken som hjälpte oss med allt vi ville, ja jag frågade ju inte om hon ville bära väskorna till bilen men det kanske hade varit för mycket begärt.
Hon rekommenderade att vi skulle åka bergbanan upp till Fløyen (GPS: 60.394303, 5.343152), men det gjorde vi inte vilket du kan se längre ned.
Jag hade i alla fall bestämt att hitta en lusekofta eller stickekofta som de nu kallar den till Inger, en sådan skulle hon ha fått när hon fyllde 60 förra året.
Vi hittade till slut en lusekofta och kunde gå omkring lite bland äldre bebyggelse, Teslor och utländska turister.
|
Efter att ha gått runt i Bergen med uppehållsväder och ätit glass på en bänk på kajen drog vi oss upp mot bilen, då började det duggregna.
Men vi kom fram till P-garaget och började köra ut, då hade himlen öppnat sig och det regnade för fullt men det gjorde inget för nu skulle vi bara leta oss ut ur byn.
Men jag gjorde samma misstag som när vi skulle in till hotellet och hamnade på samma väg i samma tunnel norrut, men vi vände och knappade in ny information i min GPS och körde söderut igen ut ur Bergen, men nu var den inställd på kortaste väg och inte snabbaste så vi lotsades genom smågator och mindre vägar där jag en gång fick backa för mötande, vägen var för smal för två bilar. Nåja man får ju se lite annat på det sättet.
När vi kommit ut tankade jag på en mack och sedan var det bara landsväg upp till bergen igen, där jag trivs.
Vi såg en fors (Fors Bratte) och det var uppehållsväder så det blev ett kort stopp, jag gick och pratade med några Danska MC-åkare, eller jag pratade med en av dem och de hade varit ute ett par veckor och skulle hålla på en eller två veckor till.
Än kan gamgubbarna som var i min ålder eller lite äldre. Jag blev nästan avundsjuk på dem.
Vi körde vidare över berg och genom berg och kom till en smal bro med trafikljus, det är Fyksesund bru.
Därefter bar det av mot nästa stora begivenhet jag lagt in på vår resa.
Hardangerbrua med tunnlar och underjodiska rondeller både före och efter hängbron över fjorden.
Bron är byggd så att vägen kommer ut ur berget på bron och försvinner in i berget på andra sidan.
|
Vi bara körde över bron och vidare och nu mot högre höjder, vi skulle upp på Hardangervidda och Rv 7 men innan Eidfjord stannade vi och fotade ett fartyg som låg inne i fjorden.
Ingen rast ingen ro och inget kaffe, men nu var vi sugna på något i magen.
Vägen letade sig upp mot högre höjder och i spiral inne i berget, men vägen var inte lika snurrig som jag minns den då jag körde MC, men då var det skitväder med regn och jag körde med vad jag trodde brutet ben.
Det kan också ha varit mörkret och regnet som förvillade mig.
Men vad dyker inte upp om när man som mest önskar det, här var det Dyranut Fjellstova 1245 m.ö.h.
En anläggning som var öppen och erbjöd "Lapper", som tjocka tunnpannkakor men inte det heller.
Lapper är lapper helt enkelt och en norsk maträtt man äter till frukost, lunch, mellanmål eller bara är sugen på dem.
Recept för den som vill prova på att göra dem.
Svele kan de också kallas (Wikipedialänk) men våra var inte 1 cm tjocka utan 3-4 mm kanske.
Men man kan tydligen göra på många olika sätt, goda var de då, eller vi åt bara varsin för 39 NOK/st
När vi fikat färdigt våra Lapper och kaffet var slut åkte vi vidare på högfjällsvägen som vindlade sig mellan små sjöar och berg till vi kom ned till ett samhälle som heter Geilo och där fanns en camping.
Vi stannade och ringde på klockan, en kille kom och släppte in oss och där höll vi på att bli kvar, lika pratsam som Inger och trevlig, en enklare stuga hade han också till oss och den dög gott.
Det blev en promenad runt samhället som inte var så litet.
Geilo har omkring 2300 invånare och är en större alpin skidort som arrangerat de paraolympiska vinterspelen 1980.
Det blev en vanlig kväll med kopiering av foton från kameror och spåren från GPS innan jag gick isäng. Vi hade riktiga sängar som stod var för sig men för enkelhets skull styrde vi ihop dem och låg vi i sovsäckarna som vi satt ihop till en stor säck.
Imorgon är en ny dag och fler mil att avverka och nu stod Flåm på resrutten samt vidare över Aurlandsfjellet.
Efter att ha sovit gott och varit på toaletten samt en god frukost, kaffe och ett par mackor lastade vi ut vårt i bilen och städade stugan.
Körde iväg och nu hade vi ingen tid att passa så vi fortsatte över fjällen och vi skulle bara en bit till Hagafoss där vi svängde vänster in på väg 50 genom Sudndalen mot Flåm.
Genom en hel del tunnlar och vid vattenmagasin och sjöar till en läskig serpentinväg ned till Vassbygdevatnet. (Länk till Google Maps)
Det kom lite regnstänk men inget ösregn som vi haft tidigare. Genom smala långa tunnlar och bara utförslut så kom vi fram till Grimsetelvi, fast det visste vi inte då att bäcken hette.
Då var vi nere vid havsnivå igen och har passerat Aurland och ingången till den 25 km långa tunneln.
Men vi skulle in till Flåm och var på väg dit i snabb takt.
|
Vi kom in och hade tur att hitta en parkeringsplats nere vid hamnen och en stor parkyta.
Sedan gick vi omkring inne i Flåm men jag blev lite besviken för det var nästan som att besöka Noliamässan här i Umeå med samma sorts salustånd och mattält.
Men Flamsbana Museet var intressant.
Efter att ha strosat omkring en stund gick vi till Coop och handlade mat, det blev fiskburgare och så köpte vi bröd som vi tog med ned till gräsytan, då hade det kommit bilar och parkeringen var i det närmaste full.
Alla borden i parken var upptagna men vi hittade en skapligt platt gränssten vi satte oss på och jag stekte burgarna som var jättegoda.
Vi gick mätta tillbaks till bilen och då var parkeringen full så jag visade en tysk turist att vi skulle åka och att han kunde få våran P-plats vilket han tacksamt tog emot.
Tåget skulle inte gå förrän senare och med returresa skulle det ta för lång tid tyckte jag så vi tog bilen och körde utmed järnvägen upp genom dalgången.
Den vägen var en verklig test på smala norska vägar, då är Trollstigen rena motorvägen.
Man fick även se upp med cyklister och de som promenerade.
Efter att ha kört i långsam takt upp efter järnvägen kom vi till en järnvägsövergång där vi fick rött ljus.
Jag insåg direkt vad som var på gång och stannade bilen, tog kameran och hoppade ut och Inger gjorde detsamma.
Det blev en lyckad händelse men vi körde ändå vidare upp efter dalgången.
Tidvis stuprätt ned på vänster sida och klippor till höger, dessutom inget räcke och smalt för bara en bil. Nåja en lastbil kanske kunde köra där om det inte fanns någon cyklist utmed.
Vi kom längre upp och en ny järnvägsövergång där det också var rött ljus. Att man kan bli så glad för sådant som att få stanna för tåget.
Nu stod två tåg inne på en station, för att mötas antar jag eller för att vi skulle få ett nytt tillfälle att fotografera.
När tåget gått och bommarna gått upp körde jag fram och vände.
Visst kunde vi ha fortsatt uppåt men det skulle ha tagit så mycket mer tid och förmodligen gett så lite.
Så vi åkte nedåt, på ett smalt ställe mötte vi en bil som försökte köra åt sidan men det var ändå omöjligt att mötas, hade han backat 30 meter fanns en stor ficka men han förstod eller såg inte den så jag backade istället en bit så vi kunde mötas.
Vi hade en grupp cyklister före och efter oss och nästan nere såg vi några stå och en i ett djupt, en meter kanske, dike, Inger sa att en mindre pojke låg där nere men han hade hjälm.
Jag ångrar att vi inte stannade och kollade men det var mitt i en skymd kurva så ingen lämplig plats att stanna på.
Vi kom ned och körde vidare ut från Flåm och igenom Aurland för att komma till nästa smala väg.
Men där körde även turistbussar så även om vägen var bredare gick det inte att möta en buss.
Vad hände just i en kurva om inte möte med en turistbuss, tvärnita och backa en bit.
Sedan fick jag tillfälle att snita mellan två bussar och då fick mötande väja för oss.
Vi kom upp till utsikten Stegastein som är speciell.
Vi hade varmt vatten i en termos och satte oss på en bänk där vi gjorde te och kaffe, men någon turist hade kastat en brinnande cigarett (tror jag) i en soptunna utmed för det började ryka och lukta så vi packade ihop och drog iväg igen. Nu upp över Aurlandsfjället.
Efter att ha kommit ned till havsnivå igen och kört runt lite i Lærdal där vi även passade på att tanka bilen åkte vi genom en tunnel (Fodnestunnelen) och vidare till en färja Fodnes till Mannheller över Sognefjorden.
Vi körde efter fjorden allra längst in i den där vägen snirklade sig uppåt igen och molnen låg regntunga över oss. Temperaturen sjönk och det lockade inte att gå ut för att fika.
Vi kom upp på toppen, 1404 meter enligt min GPS medan skylten sa 1400 m.ö.h.
Biltermometern visade på +4° och det regnade, men jag var bara tvungen att gå ut och ta några bilder.
Nu bar det utför och tids nog skulle vi börja söka nattställe.
Och det hittade längre ned på Leirmoen Camping.
Det regnade ganska ordentligt men vi fick tag på en liten stuga, en friggebod med två våningssängar, kokplatta och ett element och bara en enkel ojordad väggkontakt.
Fönstret stod öppet och det var inte mycket varmare inne än ute och som på fjället nästan, +5°.
Men det var tak över huvudet och jag slog på elementet och så kokade vi mat på gasköket som gav bra värme.
En kväll som de andra med foton m.m. och så kröp jag ned till Inger som lagt sig, hon fick förvärma sängen åt mig men vi sov gott även om det var lite hård säng.
Så var den dagen slut.
Som vanligt vaknade vi, man brukar göra det ibland och ute var det tjock dimma som låg just över stugtaket. Men toan krävde besök och där inne var det också kallt.
Ute hade vi nästan vinter kändes det som med +4,5° och blött. Inne i stugan var det dock varmt med 18,4° och när jag var tillbaks i stugan blev det frukost
Vi körde vidare och vädret lättade så det blev riktigt fint när jag såg i backspegeln.
|
Därifrån kom vi kvällen innan och inte undra på att det kändes som vinter då.
Regnet måste ha övergått till ordentligt snöfall under natten för fjällen lyste vita i morgonsolen och någon snö såg vi inte till igår. Kanske tur det för vägen utför skulle inte ha varit kul med sommardäck och snö.
Vinter är inte något man vill ha så vi drog vidare inåt landet, mot Flåklypa men det var inte dit vi skulle för det är inget att se även om det har samma namn som den roliga filmen Flåklypa Grand Prix. Jag hade hittat ett annat intressant ställe. Aukrust Gard og Urteri skulle vi till.
Och vad hittar vi där om inte en uggla.
Egentligen hade de inte öppet men en kund kan de inte säga nej till och vi fick ägg att steka till smörgåsarna.
En skön stund i skön miljö, synd att de inte hade öppet för då skulle jag ha köpt kaffe och något gott.
Nu åkte vi vidare ut mot E6:an, I Lom svängde vi höger istället för vänster som min första plan var och då skulle vi ha kört gamla Strynvägen, en turistväg jag inte kört tidigare men andra har gjort det och den lär vara fin, sedan 63:an till Geiranger och sedan Trollstigen.
Vi kom ut på E6 och tittade efter en rastplats och straxt dök det upp en lämplig med bord.
Vad händer då vi sitter där, jo Inger börjar ångra sig och vill åka till Trollstigen och så gör vi men nu utan Geiranger, färja och annat som tar tid.
Bara att svänga vänster i Dombås och ta E136 istället för höger och E6 norrut.
Sedan är det bara runt 10 mil till Trollväggen och senare upp till Trollstigen.
Vi svängde vänster in på väg 63 och över den smala bron, fick en husbil före mig så jag fick ta det lite lugnt.
Men vad de har byggt ut nere i dalen, affärer och en massa annat. Vid sista rastplatsen stannade husbilen och även vi för att ta kort och, ja ta kort på trollskylten.
Inga problem att köra upp, Inger kom med kommentaren att "här skulle även jag kunna köra" och varför skulle hon inta ha kunnat göra det.
Vi kom upp till det för oss nybyggda centret, av och till drev tunga regnmoln in och dimman kunde lägga sig tjock runt omkring oss.
Det småregnade när vi parkerade så vi började med att köpa lite mat som vi åt inne.
Vi körde ned samma väg igen men körde förbi campingen och igenom Åndalsnes, där stannade vi och handlade lite matvaror.
Sedan iväg till färjeläget Herjestranda vid Åfarnes, där gick vi ned till ett bord för att göra mat m.m.
Färjan var på väg in och två personer stod och fiskade men packade ihop när vi var där.
Det började regna så vi snabbade oss och bar allt till bilen som stod en liten bit bort så vi fick sitta inne och fika.
Vi drog vidare och hade tänkt hinna en bit innan vi skulle natta, kom vi till Oppdal och E6 vore det toppen.
Vi körde via Sunndalsøra och väg 70 upp mot Opopdal.
Vi kom till Oppdal och började köra norrut mot Trondheim när vi höll utkik efter nått boende.
Och i Björkåk dök ett motell upp som vi stannade vid. De hade ingen hytte och rum ovanpå krogen kostade mer än rummet i ett hus en bit bort. Så vi tog rummet. 950 NOK och då ingick frukost för två morgonen efter.
Det var ett fint rum på andra våningen och vi verkade vara enda gästerna i huset.
Inger lagade mat inne på toaletten då vi inte vågade riskera att sätta igång brandlarmet som fanns.
Det var en skön säng och när vi öppnat fönstret blev det behagligt inne så jag sov gott efter de sedvanliga sysslorna.
Efter att återigen ha sovit riktigt gott steg vi upp, plockade ihop våra saker och packade bilen innan vi gick över till krogen för vår frukost. Och det var en hel del att välja på förutom att de inte hade filmjölk som Inger ville ha.
Efter en stadig frukost med en massa gott och kaffe gick vi tillbaks till bilen och styrde kosan norrut mot Trondheim.
Nu håller de på för fullt med att bygga om E6 till vad som såg ut bli en motorväg, som det är nu är den både smal och krokig, alltså en härlig semesterväg.
Men det är ju inte bara turister som åker bil i Norge, fast väldigt många är det.
Vi kom in till Trondheim men det går inte komma undan vägtullarna fast vi körde smågator på sidan om den stora vägen.
Efter lite trassel hittade jag parkeringen jag sett ut för att kunna gå och titta på Skansenbron, det var ett TV-program (länk i faktarutan) om den tidigare i vår (2018) som jag spelat in och jag ville se den på plats, bilen parkerad och kameran redo, slut batteri i systemkameran, den hade legat påslagen sedan morgonen.
Tur man har fler kameror med på resan.
|
Och så fick vi ett SMS från Anders som skulle vara på Scandic Hell i Stjørdal om en viss tid.
Det började även regna när vi gick tillbaks till bilen så det skulle passa fint och vara kul att få träffa Anders, han kom från Åre där han hälsat på en kompis.
Nu följde jag min GPS och den lotsade mig rätt hela vägen till Stjørdal och vidare förbi hotellet, men det gick att vända på andra sidan flygplatsen, den man kör under och vi hittade igen parkeringen.
Praktiskt med mobiltelefoner när vi ringde Anders och han var ungefär 20 minuter bort.
Vi kom överens om att gå in och skaffa kaffe (te till Inger), Anders hittade en kaffemaskin och tog tre muggar, vi gick till receptionen och frågade vad de ville ha men hon skakade på huvudet och sa att det bjuder de på.
Det är fin service det och vi blev sittande en stund och pratade.
Vi skulle ju till Hans i Östersund och Anders skulle ta vägarna norrut för att till slut hamna uppe vid Svartisen ovanför Mo i Rana. (Han kom dit och hem till slut men det är hans resa där han lagt ut fina bilder på Instagram och Facebook.)
Vi skiljdes åt och vi tog E14 mot Östersund, det regnade och vi mötte massor av Tesla.
Kaffetarmen eller mattarmen krävde påfyllning så vi stannade på en rastplats vid Torvmodalen när det var uppehåll i regnandet, ställde gasköket på ett elskåp bakom servicebyggnaden. Det började regna igen men stekte ägg och kokade vatten så vi fick mat och kaffe men sittande inne i bilen.
Det funkar det med och vi körde till Östersund, det var då när jag körde på ringleden som jag såg en bil komma i hög fart men samtidigt gick filerna ihop och det blev 70 km/h men han verkade inte ha förstått det utan ville ändå om, låg en meter bakom och tutade.
När han fick tillfälle blåste han på...
Vi kom fram till Hans och bar upp väskor och det vi behövde, han hade middan klar och det var gott med mat i magen igen.
En massa prat innan det blev sängen och jag sov gott ännu en natt men lite småtrist att resan börjar ta slut, samtidigt skönt att få komma hem igen. Till kisse.
Efter frukost och mer prat tacka vi för oss och körde vidare, vi skulle egentligen köra över Sollefteå och Ö-vik men då vi tankade ändrade vi och körde Åsele istället. Ett par mil längre men inte lika trist väg.
I strömsund stannade vi och fikade vid Ströms Hembygdsförening, där vi brukar stå när vi passerar där.
Efter fika och toabesök gav vi oss av hemåt men tog paus vid Borgsjö rastplats. Den med trasmattor på torrdass. Också ett återkommande ställe vi stannar på och här blev det mat.
Med det sätter jag P för den här resan som blev 414,5 mil under 11 dagar
Vi åkte den 17/8 Kl:07:18 och kom hem den 27/8 Kl:17:26.
Det blev också 1941 rader kod för den här sidan, men det ändras hela tiden allt eftersom jag redigerar och städar upp bland all kodning.
